Oj oj oj.....
Så länge sedan jag skrev något här på sidan. Nu har jag uppdaterat lite här och där under vissa flikar.
Två fantastiska saker som hänt är att jag har blivit farmor igen den 19 december till en liten gosse som ska heta Hampus 
Här är en stolt storebror Lugne med sin lillebror Hampus
Och sen har det kommit in en ny fyrbent familjemedlem som heter Kayce och kommer från Navalls kennel, samma kennel som Jax. Det är en liten härlig individ som jag gillar väldigt mycket. Vi får se med tiden vad Kayce utvecklas till, om jag får önska så hoppas jag att han i 1-hand blir min nästa vallhund.
Sting och jag jobbar vidare med vårt samarbete och tycker att det går bättre och bättre. Sting får mig att bli mer medveten om vad jag gör när vi tränar, är jag det minsta otydlig så kan jag träna själv tycker han 
Vi har nu kommit igång igen med vallträningen och jag tycker att det går frammåt för oss. Vissa dagar händer det stora framsteg och ibland går vi några steg bakåt. Målet är att göra ett Vallprov med honom i framtiden. Jag tycker att det är en riktigt snygg kille 
Foto: Lena Eriksson
Sly har haft ett riktigt skit år 2020......
Jag förlorade min pappa i januari 2020 efter en tids sjukdom och det tog mig ganska hårt så jag var ingen bra hundförare under en tid. Jag bröt min första tävling någonsin och det var på rankingtävlingen i Ulricehamn den 23 februari 2020. Sly kändes väldigt ofokuserad och jag tror nu med facit i hand att jag skulle aldrig åkt på den tävlingen men kände att jag "måste" då det var en rankingtävling. Tackade nej till nästa landslagsläger då jag kände att jag inte hade något där att göra som det kändes nu. Sedan han vi inte med någon fler tävling och Sly kändes inte på topp och inte jag heller. Trodde att det mästa berodde på mig men sen upptäckte Micke en knöl på halsen på Sly. Åkte till veterinären och de gjorde en hämsk upptäckt som jag aldrig hade sett.
Det var en spottköttel som hade blivit inflamerad och veterinären trodde att det hade uppkommit av ett trauma, troligtvis ett hårt slag eller någon pinne eller något. Operationen gick bra men det blev komplikationer med läkningen så det tog mycket längre tid än normalt. Troligtvis på grund av den otroliga värmen som var i juni.
Sen kom vi äntligen igång med lite träning igen och anmälde oss på tävling i Timrå i oktober. Det gjorde jag bara för att ha ett mål med träningen, vi var inte tillbaka i tävlingsform än men nu var jag såå tävlings sugen. Men så hände det som inte fick hända..... Vi går ut som startnr.1 och Sly gör allt jätte fint tills att vi kommer till dirrigerings apporteringen. Det är de gamla apporterna och de har inte Sly tränat på de sista två åren. Sly springer ut på apporteringen och slår i apporten så hårt att han gör en volt baklänges och slår av vargtanden i nedre käken. Så vi får åka akut till veterinären där vi beslutade att dra bort tanden, de var så lite kvar av den så en lagning skulle troligtvis inte gå så bra. Så i början av november fick vi tid för den operationen och det blev ett stort ingrepp då vargtänderna sitter fast nere i käkbenet. Sly får inte apportera eller bita på hårda saker under 3 månader då käken är så skör efter en sådan här stor operation. Så det har inte blivit någon träning alls känns det som sedan i juni. Nu har vi börjat valla lite för att få igång honom och träna upp lite fysik. Så nu är vi lite taggade att komma igång igen.
Ruff & Jax mår bra och hänger med för fullt. Ruff följer inte längre med på turerna med skidorna eller Kicksparken då han varken orkar eller häger med att springa i så högt tempo. Jax får även valla lite och flytta bort fåren vid utfodring.
Ruff 14 och ett halv år Foto: Lena Eriksson
Så nu satsar vi på att år 2021 blir ett roligt och händelserikt hundår 