Välkommen!

Otroligt länge sedan jag skrev något här.

Uppdateringar lite kort: 

Ska tyvärr börja med att meddela att jag miste två av mina underbara fyrfotade vänner under loppet av tre dagar i slutet av oktober-21. Ruff var gammal och inne på sitt 15 år så han var redo att vandra vidare men han var pigg och glad enda in i det sista. Sting blev sjuk med 40 graders feber i 2 veckor och de fick inte ner febern med någonting. Han låg sista veckan på Ulltuna Djursjukhus i Uppsala. Måste bara säga, vilken fantastisk personal det var där. Saknar Sting otroligt mycket då han var en så speciell hund på alla vis, aldrig haft en sådan hund med så mycket energi och personlighet. Inte den lättaste hunden men han lämnade ett stort tomrum efter sig och han blev inte ens 3 år

Oj oj oj.....

Så länge sedan jag skrev något här på sidan. Nu har jag uppdaterat lite här och där under vissa flikar.

Två fantastiska saker som hänt är att jag har blivit farmor igen den 19 december till en liten gosse som ska heta Hampus 

Här är en stolt storebror Lugne med sin lillebror Hampus 

Och sen har det  kommit in en ny fyrbent familjemedlem som heter Kayce och kommer från Navalls kennel, samma kennel som Jax. Det är en liten härlig individ som jag gillar väldigt mycket. Vi får se med tiden vad Kayce utvecklas till, om jag får önska så hoppas jag att han i 1-hand blir min nästa vallhund.

Sting och jag jobbar vidare med vårt samarbete och tycker att det går bättre och bättre. Sting får mig att bli mer medveten om vad jag gör när vi tränar, är jag det minsta otydlig så kan jag träna själv tycker han  Vi har nu kommit igång igen med vallträningen och jag tycker att det går frammåt för oss. Vissa dagar händer det stora framsteg och ibland går vi några steg bakåt. Målet är att göra ett Vallprov med honom i framtiden. Jag tycker att det är en riktigt snygg kille 

Foto: Lena Eriksson

Sly har haft ett riktigt skit år 2020......

Jag förlorade min pappa i januari 2020 efter en tids sjukdom och det tog mig ganska hårt så jag var ingen bra hundförare under en tid. Jag bröt min första tävling någonsin och det var på rankingtävlingen i Ulricehamn den 23 februari 2020. Sly kändes väldigt ofokuserad och jag tror nu med facit i hand att jag skulle aldrig åkt på den tävlingen men kände att jag "måste" då det var en rankingtävling.  Tackade nej till nästa landslagsläger då jag kände att jag inte hade något där att göra som det kändes nu. Sedan han vi inte med någon fler tävling och Sly kändes inte på topp och inte jag heller. Trodde att det mästa berodde på mig men sen upptäckte Micke en knöl på halsen på Sly. Åkte till veterinären och de gjorde en hämsk upptäckt som jag aldrig hade sett.

Det var en spottköttel som hade blivit inflamerad och veterinären trodde att det hade uppkommit av ett trauma, troligtvis ett hårt slag eller någon pinne eller något. Operationen gick bra men det blev komplikationer med läkningen så det tog mycket längre tid än normalt. Troligtvis på grund av den otroliga värmen som var i juni.

Sen kom vi äntligen igång med lite träning igen och anmälde oss på tävling i Timrå i oktober. Det gjorde jag bara för att ha ett mål med träningen, vi var inte tillbaka i tävlingsform än men nu var jag såå tävlings sugen. Men så hände det som inte fick hända.....  Vi går ut som startnr.1 och Sly gör allt jätte fint tills att vi kommer till dirrigerings apporteringen. Det är de gamla apporterna och de har inte Sly tränat på de sista två åren. Sly springer ut på apporteringen och slår i apporten så hårt att han gör en volt baklänges och slår av vargtanden i nedre käken. Så vi får åka akut till veterinären där vi beslutade att dra bort tanden, de var så lite kvar av den så en lagning skulle troligtvis inte gå så bra. Så i början av november fick vi tid för den operationen och det blev ett stort ingrepp då vargtänderna sitter fast nere i käkbenet. Sly får inte apportera eller bita på hårda saker under 3 månader då käken är så skör efter en sådan här stor operation. Så det har inte blivit någon träning alls känns det som sedan i juni. Nu har vi börjat valla lite för att få igång honom och träna upp lite fysik. Så nu är vi lite taggade att komma igång igen.

Ruff & Jax mår bra och hänger med för fullt. Ruff följer inte längre med på turerna med skidorna eller Kicksparken då han varken orkar eller häger med att springa i så högt tempo. Jax får även valla lite och flytta bort fåren vid utfodring.

Ruff 14 och ett halv år   Foto: Lena Eriksson

Så nu satsar vi på att år 2021 blir ett roligt och händelserikt hundår 

Sommaren rullar på med en sådan hastighet så jag hinner verkligen inte med. Vi har hunnit med en massa roliga saker som inte bara har varit lydnads träning 

Sly har figurerat som statist i en filminspelning som en död hund, det blev en rolig utmaning att få honom att spela död på mindre än 2 veckor men vi klarade det. Det var en rolig upplevelse och se hur det gick till, programmet kommer att visas under våren eller hösten 2020 

Har varit till Eva i Dvärsätt under sommare några gånger och vallat med Sly och även börjat att starta upp lilla Sting. Sly känns fin trots 2 års uppehåll men han taggar igång mer och mer för varje gång och blir väldigt olydig och det har givitvis visat sig ute på tävlingsbanan  Vi har varit ute på två tävlingar efter varandra, Meråker, Norge och till Västerrå och kört IK2 tävlingar. Det har varit så otroligt kul att träffa många vallvänner igen och se hur fin Sly är i vallningen och tyvärr så är jag katastrof bakom visselpipan och ringrostig att köra hund så resultaten har inte varit det bästa. Det har varit skönt att göra något annat än att bara fokusera på lydnadsträningen en stund. Hoppas att vi ska hinna med någon fler valltävling senare i höst.

Vi får se hur lydnadstävlingarna i Söderköping artar sig. Går det åt pipsvängen så är det skönt att ha något annat att falla tillbaka på 

Har även under sommaren varit iväg på två stycken sommarläger i lydnad som vi haft turen att bli inbjudna till, fantastiskt roligt. Många lydnadsnördar på ett och samma ställe i flera dagar har varit en riktig inspirationsboost för både mig och Sly, körde faktiskt lite med Sting också.

Som sagt så har jag även börjat att köra Sting lite men han har varit väldigt svår på många olika sett att träna. Han har direkt inte varit träningsbar, har varit väldigt svårt att få honom att fokusera på det vi håller på med. Han ser allt annat som händer runt om kring och jätte svår att komma in i huvudet på. Nu tycker jag endå att det börjar hända lite positiva saker i träningen. Får jag bara till detta så tror jag att han kan bli riktigt bra för han är envis och slutar aldrig att jobba. Tror att han kan bli superfin i brukset och då i söket tänker jag då han springer som en tok i skogen och är väldigt smidig. Har varit på lite får med honom men han har inte rätt tanke ibland fåren som det är just nu. Vi ska lägga mer tid på det under hösten så vi kan ta tag i vallningen på riktigt till våren.

När det gäller tävlingar så är det Rankingtävlingarna i Söderköping som är närmast och är om ca. 3 veckor. Nu till helgen så är det Landslagstruppläger i Karlstad och det ska bli superkul att träffa alla igen.

Lydnads VM i staden Kladno i Tjeckien 4-7 juli 2019.

Nu har det gått en vecka och upplevelsen börjar sakta men säkert att sjunka in. Vilket fantastisk lag Sverige har idag. Sverige tog lag GULD, individuellt GULD Michelle Holmlund, BRONS Sarah Karlsson, 6-a Karin Fischer Kristiansson och 16-e Maria Danielsson platsen i finalen SVERIGE ÄGER!!! Sverige är otroligt starka idag och jag är övertygad om att det bara kommer att fortsätta då det finns så många fina hundar i Landslagstruppen och fler som vill komma in. 

Min egna prestation blev inte riktigt vad jag hade önskat, vi började vårat program med att 0-a första momentet. En del av mig ville bara springa ut från plan av uppgivenhet men jag stålsatte mig och bestämde att nu jäklar ska här inte 0-as något mer. Är faktiskt väldigt stolt över både mig själv och Sly som fortsatte och jag kände att Sly bara blev starkare och starkare desto längre in i programmet vi kom.

Måste ge hela laget med alla lagledare en STOR eloge som stöttade mig och gav mig alla förutsättningar för att lyckas med vår debut i ett så här stort mästerskap. De hejade och peppade på oss genom hela programmet så vi gick ut från planen med känslan att vi var en vinnare trots en 0-a i bagaget Lagandan i detta lag är helt fantastisk, känslan är att alla vill se varandra som en vinnare inte som en motståndare

Det som känns tungt och väldigt trist det är att jag och Sly har 0-at moment nu under 3 mästerskap i rad. Vi har tagit oss till final under SM 2018 & 2019 men i finalen har vi 0-at 2 moment, dessutom samma moment och nu på VM en 0-a i kvalet. Så nu är jag riktigt revanch sugen att visa vilken fin hund Sly är och göra ett mästerskap utan 0-ade moment.

Här kommer bilder som fotografer tog på oss under VM!

Lena Eriksson tog några fina kort på Sting igår